Hanna

Jag mår sååå bra!

Allt kommer att ordna sig, jag bara känner det.
Jag ser inte bakåt, jag ser inte framåt utan lever i
nuet.. Tar dag för dag och trivs med det..
ÄNTLIGEN!!!

Precis såhär känner jag mig, det känns som om jag försöker dra upp något
tungt för en backe.
Hur mycket kraft jag än har så kommer jag ändå inte upp, jag kämpar och kämpar
men står ändå bara å stampar, varför???
Det enda som lindrar smärtan i min kropp är det heta vattnet mot min hud, jag kliver i
och huden blir blodröd.
Det gör ont, men det är inget som smärtan här inne <3...
Jag har människor runt omkring som försöker och kämpar för min skull, att man
ska må bra och så vidare. Men ibland fungerar det inte, man måste ta tag i vissa saker
alldeles själv.
Då är den stora frågan, varför klarar jag inte av det då??
Som en vän skulle ha sagt: HUA!!

Dagen till ära har spenderats i duveholms hallen och ett evigt hejjande
på olika lag och deras prestationer, fotboll är sporten.
Det är en sjuhelsickes trevlig sport, men efter ett par timmar blev både jag och min
eviga vapendragare och bästa vän helt sluta.
Ögonen kunde inte fokusera och blicken vandrade runt på allt annat än på spelarna
och bollen på plan, man orkade liksom inte..

Imorn blir det till att jobba igen, hoppas att det blir lugnare än vad det var igår..

JAG VILL HA SNÖ, SÅ DET SÅ!!

Vad skulle jag göra utan dig miss C, min bästaste vän!

Tack å hej för mej!