Det går....
Långt mellan gångerna som jag printar ner något här, antagligen för att jag inte har något vettigt att skriva..
Ingenting att dela med mig av, som kan vara intressant för andra.. Fast det är klart, jag har ju en alldeles egen ögonsten i mitt liv nu.. Tänk att denna gråa lilla tös kan få mig att känna sådan värme och kärlek bara jag tittar på henne, eller när hon möter mig i dörren när man kommer hem.. Sånt gör mig glad i den annars ganska så dystra och tråkiga vardag, hösten har kommit med stormsteg och jag kan sätta huvet på att snön snart kommer ringlandes ner från himlen... Kan vi inte stanna tiden lite, jag vill inte gå mot julen..
Jag var på ett supervackert bröllop igår, tänk att man kan bli så glad över att se alla sina vänner så uppklädda och fina.. Hur dom har ordnat fina klänningar, kämpat med hår och lagt en snygg make.. Hur värmen spred sig i kyrkan när två fina människor skrider in med ett strålande leende över läpparna, det är nått visst med bröllop!!
Kan vi stanna tiden tro, jag vill inte att det ska gå framåt just nu...
Jaja, många ord och vissa helt utan innehåll.. Börjar jag bli bitter??
Bjussar en bild på mitt lilla hjärta!
