Hanna

Godmorgon!

Sitter uppkrupen i soffan med kaffekoppen i näven samtidigt som jag kikar på tv;n, nyheterna är det som visas och det är helt enkelt bara en massa elände runt om i världen och i Sverige.. Utanför fönstret blåser det storm och även om klockan är 9.35 så har det inte ljusnat ordentligt.. Jag tycker att det är mysigt att det är lite mörkt ute, man får tända ljus och det är mer okej att spendera tid inomhus. Samtidigt som jag kan längta efter solljuset, värme, bara ben, glass, brundbrända armar och ansikten, blommor, och jordgubbar! Alla årstider har sin tjusning, så är det verkligen..

Men även om jag tycker att det är okej med detta väder så kan jag inte rå för att jag ändå längtar bort, till värme, sol och bad! Slippa frysa, tjocka jackor, blek hud och ett enda stort mörker.. Få koppla av, slippa alla måsten, att finnas till för andra, att kunna andas ut och bara vara jag. Stänga av telefonen, sova så länge jag vill, vara vaken så länge jag orkar, äta och dricka gott varje dag utan att behöva tillaga maten eller behöva diska efterråt.

Igår hade jag en riktigt mysig dag, först kom mammsen och bjöd på frulle. Vi satt och surra en stund om vardagens ting, och vi kom båda fram till att man ska vara glad för det man har och inte sträva efter allt man inte kan få! Sen kom Sanna, Isac, Carro och Cicci hit på en fika, det var så mysigt och jag kan bara säga att jag behöver flera sådana tillfällen.. Passade också på att drömma mig bort till värmen i 12 minuter, det var guld värt! Kvällen avslutades med promenad, en spontan middag och lite shopping med min goa vän Carro!!

I helgen är det jobb för hela slanten och jag kan ju erkänna att jag inte är superpeppad, men slantarna behövs så det är bara att pallra sig dit helt enkelt! Nehepp, fylla på kaffekoppen och lite kattgos innan det är dax att fly kattne mot Vingåkra.. Är tillbaks på söndag!

Å ja just, en fråga!!
* Varför bloggar man egentligen, när man inget vettigt har att skriva????

Jag har inte skrivit på länge, jag vet! Men det är för att jag faktiskt inte har något att skriva om, fast just nu har jag något att förtälja..

Det handlar om att bli utnyttjad, att man ställer upp för någon massor och inte få någonting tillbaks! Att så fort nån frågar om hjälp så säger man ja och så går man helhjärtat in och hjälper, å ändå så får man ingenting tillbaks..
Man finns bara när man kan vara till någon nytta!! Det gör mig så oerhört förbannad och upprörd just nu att jag knappt vet vad jag ska skriva eller säga, å min största undran just nu varför i hela fridens helvete skriver jag ner det här för???? Men men, jag måste väl få utlopp nånstans för mina aggressioner!

Hur säger man till någon att man känner sig utnyttjad och bortglömd så länge personen inte behöver en?

Jaha, dax att lägga sig i sängen och brottas med alla dessa tankar och funderingar!!!

Tomorrow is another day, a really fucking good day!!! :)