En tanke!
Då man har ett jobb inom äldrevården har man träffat äldre människor som etsat sig fast i minnet och personer som bara har flutit förbi och glömts bort..
En person som etsat sig fast är en gumma på lite över 90 år, jag har följt henne under alla år och hon har kommit att bli en väldigt betydelsefull person för mig som alltid haft konsten att göra en glad.. Det kan räcka med att hon ger mig ett leende, eller berättar något från hennes ungdoms tider och jag lyssnar alltid med samma intresse då denna gumma är väldigt vis!
En dag för ett par år sedan kom jag in till henne, då visade hon mig ett papper där hon hade skrivit en dikt när hon var 80 år.. Den är så sann, här kommer den :
Vid närmare eftertanke!
Man börjar bli gammal och benen känns tunga, vad tiden går fort nyss var dom så unga.
Och pinnade på i vägen nånstans, de svängde så ystert på banan i dans.
Med skavsår på fötter av skor som var trånga, man cyklade hemåt på vägar så långa.
Man kände ej smärta man hade ju roligt, man upplevde allt som vackert och soligt.
Men nu börjar stegen bli trötta och stumma, jag går nu här som en grå liten gumma.
Men skulle väl andan nån gång falla på, så kan jag nog dansa en vals eller två. / Svea 80 år
//Lu
